Paul var den "gullige" beatlen, tjejernas favorit. Han skrev (skriver) de vackra melodierna och till sina texter hittade han på olika figurer och vad de råkade ut för, även om hans låtar ibland är snubblande nära på att bli alltför sötsliskiga och komersiella.

Paul var en kvinnornas man, han hade en ny varje kväll. När the Beatles blev stora gjorde han slut med sin flickvän Dorothy med motiveringen: Varför ska jag hålla mig till en när det finns så många att välja på? Han njöt av berömmelsen, framgångarna, att få stå på scen och mottaga applåder och det var han som uppmuntrade sina groupies att jaga honom genom att sticka ut huvudet genom fönstret och ropa: Run girls, run!

Men Paul var också optimisten i gruppen som alltid ville hålla igång och dra med gruppen i olika projekt och han var intresserad av avant-garde konst och experimentell film, långt före John.

Paul var den siste som ville splittra gruppen men blev den förste som gick ut och sa att han lämnade den.

Jag tycker att Pauls låtar är vackra och att texterna är bra, även om de ofta saknar den orginalitet som Johns spår har. Jag gillar hans berättelser om olika figurer och vad de råkar ut för. Paul är tillsammans med John min favvobeatle.

Tillbaka till startsidan.