|
Multiplayer, Framtiden
Människan är social av naturen. Många människor gillar spel. Men vad händer om man har spelat sig trött på ett spel och bor ensam ute i skogen? Enkelt, man kopplar upp sig och spöar skiten ur andra än dom sunkiga AI-snubbarna som lever på hårddisken.
Vid det här laget har multiplayer blivit stort. Så stort att det finns spel som inriktar sig helt på multiplay och struntar fullkomligt i singelplay. Många av dessa finns så klart på det heliga nätet redo för just DIN hårddisk. Men dom mest intressanta finns ute i handeln i form av så kallade online-rpg:n. I dessa spel får man precis som i ett vanligt rollspel skapa sin karaktär för att sen ge sig ut i den stora stygga världen. Men i spel världen finns inte bara vanliga NPC:s utan också andra människo kontrollerade karaktärer med helt olika mål. En kanske helt enkelt vill ha ihjäl dig för dina pengars skull. En annan kanske vill driva lite bytes handel med dig och en tredje vill sälja fisken han fått till dig. Du kan också bli som nån av dom här, eller kanske nån annan. Jag själv har inte spelat nåt av dom här spelen men det är inte för att dom verkar dåliga utan för att det är alldeles för dyrt. Förutom betalningen vid själva köpet tillkommer en avgift varje månad för ditt spelkonto. Lägg dessutom till samtalstaxan så blir det väldigt mycket pengar. Men jag är övertygad om att det en dag kommer att bli om inte gratis så åtminstone mycket billigare att ha ett konto än nu.
Quake. Det namnet reagerar dom flesta gamers på. Är det på grund av underbar handling och coola monster i singelplay? Knappast. Det handlar om den otroliga multiplayer-delen av spelet. Med Quake blev deathmatch stort. Enormt faktiskt. Men hur ser fraggandet ut i dag då? Mycket bra. De stora aktörerna på marknaden heter nu Quake 3 och Unreal Tournament, båda mycket bra men ändå olika varandra eftersom Q3 inriktar sig helt på deathmatch och capture the flag medans UT förutom dom två även har två andra spellägen, domination och assault. I domination ska två eller fler lag kämpa om 3 olika kontrollpunkter på kartan. Ju fler man håller under lång tid desto mer poäng får man. Flest poäng vinner. I assault delas spelarna upp i två lag: anfallare och försvarare. Anfallarna ska attackera en bas och förstöra eller manipulera nåt på området. Försvararna ska helt enkelt se till att anfallarna misslyckas. Det är helt klart roligast att försvara eftersom det kan utvecklas till en härlig frag-fest, om man har rätt vapen och står på rätt ställe vill säga.
Man borde nämna att deathmatch är roligare i Q3 än i UT så är man helt inriktad på det så ska man välja ID:s mästerverk. Vill man ha lite variation ska man välja UT. Men nåt av dom ska man fan ha!
Jag nämnde förut den sociala aspekten i multiplay. Gillar man samarbete mellan lag-medlemmar så finns det två multi-spel som passar bra: Starsiege:Tribes och Team Fortress Classic. I Tribes finns det enorma slag fält att kämpa på och det handlar för det mesta om CTF. Samarbete är viktigt, det är ofta svårt att anfalla eftersom dom stora utomhus kartorna gör det är lätt få ett bra synfält för försvararna. En spelare kan till exempel ta en flygfarkost och transportera några andra till fienden för att gör vägen dit mindre smärtsam. Om en fientlig turret irriterar kan en spelare stå brevid och pumpa mortars mot den medans en annan använder sin jetpack för att dra eld bort från sin polare. Samtidigt kan en sniper plocka fiender som vill ha ihjäl killen med mortars.
Team Fortress Classic är uppföljaren på Team Fortress som var en mod till Quake. I spelet finns nio olika karaktärsklasser: Medic, soldier,HWguy ,pyro ,spy osv. Alla klasser har egna fördelar och nackdelar som kan utnyttjas. Det gör att detta CTF spel är skit-kul! men det bästa är att det är helt gratis. Bara och ladda ner.
Framtiden för multi-play ser ljus ut. Enorma online-världar med oändliga möjligheter verkar vara årets trend. Just nu utvecklar man bl.a ett Star Wars-universum för multiplay. Jag vet inte mycket om det projektet men visst låter det intressant?
Multiplay är framtiden, förbered er.
Erik Wiklund
|