EN HÅTTESPELEMAN

Han hade spelat sist i Hällvikstrand
Högt upp på Orust fann man först i fjol
Allt vad han ägt en gammal röd fiol
Med harts och stråke det var allt man fann

Sin sista lägereld han hade tänt
Och på fiolen stod där sirligt bränt
En sista vals som eko tonar den
Än mellan höga berg och gamla trän
I Bohuslän
I Bohuslän

Du var min vän du präktiga fiol
Mitt arma liv jag tålde för din skull
Nu är det slut snart är mitt hjärta mull
Som dricker regn och värms av dagens sol

Vid vågens sång och tärnans glada skrik
Strandskatans flöjtton över sund och vik
I suset av västan i de böjda trän
Multnar mitt hjärta under himmelen
I Bohuslän
I Bohuslän

Och vildrosmö du sista som mig gav
Handen och förde mig så varm och väl
Till detta berg att skåda Bohuslän
Med fors och fura, fjordar, fjäll och hav

Sörj ej din gamle vän och hans fiol
Sväng glad i valserna din sommarkjol
Din spelman sover gott min lilla vän
Där ljungen blommar nästa år igen
I Bohuslän
I Bohuslän