SJÖSALAS VALS
 
Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng 
Solen står på Orrberget, sunnanvind brusar. 
Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng. 
Hör min vackra visa, kom sjung min refräng. 
Tärnan har fått ungar 
och dyker i min vik 
från alla gröna dungar 
hörs finkarnas musik 
och se så många blommor 
som redan slagit ut på ängen 
gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol
 
Rönnerdahl han virvlar sina lurviga ben 
under vita skjortan som viftar kring vadorna 
lycklig som en lärka uti majsolens sken 
sjunger han för ekorrn, som gungar på gren: 
Kurre, Kurre, Kurre 
nu dansar Rönnerdahl 
Ko-Ko och göken ropar 
uti min gröna dal 
och se så många blommor 
som redan slagit ut på ängen 
gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol
 
Rönnerdahl han binder utav blommor en krans 
binder den kring håret, det gråa och rufsiga 
valsar in i stugan och har lutan till hands 
väcker frun och ungarna med drill och kadens: 
Titta ropar ungarna 
pappa han är brud 
med blomsterkrans i håret 
och nattskjorta till skrud 
och se så många blommor 
som redan slagit ut på ängen 
gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol

Rönnerdahl är gammal men han valsar ändå,
Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner.
Sällan får han rasta - han får slita för två.
Hur han klarar skivan, kan ingen förstå,
ingen, utom tärnan
i viken - hon som dök
och ekorren och finken
och vårens första gök.
Och blommorna, de blommor
som redan slagit ut på ängen,
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.