|
|
Alla muslimer tillhör en enda nation: Den muslimska nationen - ‘Umma. När denna nation har etablerats har den inte längre några gränser som idag separerar alla muslimer i olika länder. (Den idag omfattande uppdelningen mellan olika länder är ett resultat av västvärldens kolonialisering av det islamiska samhället. Den islamiska nationen har annars inte haft några gränser under sitt härskande.)
Det islamiska samhället är ett samhälle där majoriteten av dess medborgare tror på och praktiserar den islamiska lagen. Ett samhälle vars majoritet av medborgare inte tror på islam, eller inte praktiserar islam, kan inte kallas ett islamiskt samhälle, även om det består av muslimer.
Politiken, i betydelsen att styra ett folk och ett land, är en del av islam. Landet eller nationen, ska ha en islamiska lagar (Shari’ah). I den rådande situationen, d.v.s. i frånvaron av en gudomlig personlighet som profeten eller imamen, ska regeringen utses genom val. Regeringen ska alltid ta hänsyn till folkets vilja.
Innebär detta då att det är ett demokratiskt styre? Nej, det är inte. Demokrati betyder att folket styr, men i islam styr i första hand " den gudomliga lagen ". Skillnaden ligger i att i en demokrati kan den som regerar t.ex. tillåta att tillverka alkohol om en majoritet av folket kräver det. I islam har den som regerar alltid ett ansvar att se till att den gudomliga lagen blir gällande när motsättningar uppstår mellan den gudomliga lagen och majoritetens vilja. I det nämnda exemplet skulle alltså den som regerar förbjuda alkohol tillverkning mot majoritetens vilja. Majoritetens vilja kan bara gälla så länge den inte motsäger den gudomliga lagen.
Några huvudprinciper som styr en islamisk politisk regering är:
· Rättvisa: "Gud befaller eder förvisso ...att döma rättskaffens då I dömen mellan människor." (1)
· Jämlikhet: Detta för att få bort rasistisk och etnisk diskriminering av människor "Människor, vi hava förvisso skapat eder av man och kvinna och indelat eder i folk och stammar, för att I skolan känna varandra. Den förnämste av eder inför Gud är den gudfruktigast bland eder." (2)
· Medbestämmande: " ... överenskommelser (beslutas) genom ömsesidigt samtycke..." (3)
· Fred: " ...om de äro benägna för fred, så må även du vara benägen därför och förtrösta på Gud" (4)
· Försvar och trygghet: "Striden för Guds sak mot dem, som strida mot eder, men angripen
ej! Gud älskar förvisso ej de angripande." (5)
· Islamisk enhet: "Denna er församling är sannerligen en församling... " (6)
1) Koranen, Svensk översättning K.V.Zettersteen (Stockholm 1917), 4:61.
2) Ibid, 49:13.
3) Den heliga Qur’anen, svensk översättning, Qanita Sadiq, (Islamabad 1988), 42:39.
4) Koranen, Svensk översättning K.V.Zettersteen (Stockholm 1917), 8:63.
5) Ibid, 2:186.
6) Den heliga Qur’anen, svensk översättning, Qanita Sadiq, (Islamabad 1988), 21:93.
Enligt islam ska inget krig utkämpas som kan undvikas genom rättvis överenskommelse. När en islamisk nation attackeras är det en plikt för varje muslim att försvara den.
Samma sak gäller om ett land eller ett samhälle behandlar de muslimer som bor där illa. Det kan vara att muslimerna hindras att praktisera sin religion eller att de inte har rätt att tala för sin tro. Då är det en plikt för varje muslim att försvara de förtryckta muslimerna och garantera deras frihet. /Enligt den islamiska läran är religiösa minoriteter i den islamiska nationen garanterad denna frihet.)
När kriget är oundvikligt ska det bedrivas med ansvar och inte drivas av hatkänslor och hämndbegär. Fångar, sårade, döda, civila mål och privata egendomar ska tillsammans med naturtillgångar, miljö och heliga platser behandlas med den största hänsyn och respekt.
Islam ser straffet som ett sätt att begränsa kränkningarna av den sociala och personliga tryggheten.
Vissa straff kan synas hårda, men det har visat sig vara ett effektivt sätt att undvika flera sociala och individuella katastrofer. (Läs mer om detta i frågorna nr.36 och 37)
Den islamiska lagen föreskriver att så länge anklagelserna om brott inte har bevisats vara utan all rimlig tvivel, ska den anklagade behandlas som skyldig enbart på grund av misstanke.
Individens heder ska visas stor respekt. Därför är det förbjudet att låta något skvaller, förtal eller någon skandal eller historia cirkulera fritt när det bara grundar sig på rykten och misstankar.
Den rättmätige ägaren av universum med alla sina skatter är skaparen. Han har valt ut människan som väktare och förvaltare av sin egendom. Därför borde det vara naturligt att människan hanterar denna dyrbarhet hon anförtrotts i enlighet med Guds föreskrifter.
Det här betyder inte att en människa inte kan äga en förmögenhet därför att förmögenheten är Guds egendom. Det betyder inte heller att det människan tjänar eller sparar ihop kan konfiskeras av andra som tillber Gud.
Det betyder att människan måste inse att hennes tillgångar i första hand tillhör skaparen och att skaparen har givit människan en förmägenhet för att hon ska använda den, eller låta den växa, på ett lagligt sätt. Hon ska t.ex. ge till de behövande, på det sätt som Gud har föreskrivit, i religiös skatt och välgörenhet. Hon ska t.ex. inte köpa alkohol dels för det är synd i sig själv, och dels därför att man använder då Guds förmågenhet för att finansiera något som är förbjudet att tillverka. Dessutom, förstör man med denna förmögenhet en annan an Guds egendomar - drinkarens kropp och själ.
Islam tillåter äganderätt av egendom, varor och naturtillgångar.
I enlighet med att Gud är den fakriske ägaren av förmögenheten, är det förbjudet att samla ihop och undanhålla en förmögenhet(T.ex. i sitt hem eller gömt i jorden) på ett sådant sätt att ingen del av den kommer samhället till gagn. Det är förbjudet att monopolisera (Ränta betraktas som att monopolisera pengar). Det är förbjudet att ha en ekonomisk standard som avsevärt överskrider den allmänna levnadsstandarden.
Det förbjudna är till för att hindra människor från att manipulera sig själva. Det är också ett sätt att undvika att produktionen riktas in på de rikas köpkraft och lyxkonsumtion, snarare än på sådana varor som är nödvändiga för alla.
Profeten har sänts till människor för att vägleda dem till lycka i detta liv och nästa. En av profetens huvuduppgifter är då att vägleda människor till en bättre moral. Islams helige profet sa: "Jag har kommit för att fullända den ovärderliga moralen."
I islam säger man att moralen kommer från Allah och inte, som många lärda filosofer påstår, från omgivningen och uppfostran.
Gud har i den medvetna människan skapats en drift att eftersträva dygden och att hata lasten.
Det här betyder inte att den onda människan har skapats ond eller att den goda har skapats god. En sådan teori erkänner inte människans fria vilja och gör varje gudomligt straff eller belöning orättvis.
Gud lärde människan vad som var rätt och vad som var fel. Han gav henne en drift som söker det goda och som undviker det onda, och Han gav henne sedan frihet att välja.(Denna drift - Al Fitra - kan försvagas och förstärkas bland annat av omgivningen, uppfostran och personligt uppförande.)
Följaktligen krävs det av människan att hon skaffar sig en god moral och att hon skjuter sina onda böjelser ifrån sig. För att betona hur viktig moralen är sa islams heliga profet: "Det största Jihad (heligt krig) är kriget mot (det onda i) oss själva.
