|
|
(Kvinnan ärver hälften så mycket som mannen)
Inför en kapplöpning på en rund bana ser man att varje löpare i starten står en bit bakom den and-ra. Det kan se orättvist ut eftersom vissa löpare står närmare mållinjen än de andra, men så är det inte. Om man tittar på löparbanan i ett vadare perspek-tiv ser man att alla har lika långt att springa. Lö-parna springer i en cirkel och den löpare som i starten står längst bak är också den som står längst fram i cirkeln. Det innebär att om alla stod på en linje i starten så skulle han ha en kortare sträcka att springa än de andra.
Det är likadant när det gäller arvet i islam. Kvinnan ärver mindre och därför tror man att hon får mindre. Ser man det hela i ett vidare perspektiv så ser man att hon i nittotal får lika mycket eller mer än hennes bror.
Så är det därför att det som kvinnan ärver har hon ensam rätt till att äga och spendera. Det man-nen ärver gå till att täcka hela familjens utgifter. Det mannen äger delar han med kvinnan och sina barn eftersom han försörjer dem. Försörjning är mannens ansvar och kvinnan är befriad från det. T.o.m. barnens amning ligger i mannens ansvar, i den mening att om kvinnan vägrar amma barnet måste mannen skaffa barnet ett annat näringsme-del. Om modern vill ha betalt för att amma barnet måste mannen betala.
Ofta efter ett krig - som vanligtvis brukar uppstå och då vanligtvis dör fler män än
kvinnor - har samhället ett underskott på män. Den verkliga frå-gan här är vad
man ska göra åt det, och hur man ska tillgodose kvinnans naturliga behov av sex och moderskap.
Dessa behov kan faktiskt bara tillgodoses på två sätt: antingen genom att tillåta polygami
(månggifte) som islam gör, eller tillåta att en man har sex med flera kvinnor utanför äktenskapet.
Eftersom islam förbjuder otrogenhet och otukt faller det sig naturligt att i stället tillåta polygami - det är det enda alternativ som finns för att kunna tillgodose kvinnans behov.
Varje religion eller teori som samtidigt förbjuder polygami och sex utanför äktenskapet, nekar
fak-tiskt kvinnorna tillfredsställelse av några av deras naturliga och essentiella behov. Dessa religioner
och teorier banar inte väg för ett bra samhälle. Vad de i realiteten gör är att bana väg
för otrogenhet. Ingen teori kan förbjuda både polygami och sex utanför äktenskapet utan
att fullständigt sakna kontakt med verkligheten.
Islam är en religion som vill ta hänsyn till alla mänskliga behov, svagheter, drömmar, sociala
re-lationer etc. Det är därför islam har tagit sitt ansvar för frågan utan att försöka
skaffa sig gott rykte bland dem som förkastas polygami.
- Men är det ändå inte, under vissa omständig-heter, bättre att tillåta otrogenhet än att tillåta poly-gami? Ett svar kan vara: Det kan bara vara bättre om det är bra att inte lyda Gud, om det är bra att lura sin partner och det är bra att sätta barn till livet som inte vet vem deras far är.
Det är uppenbart att vissa som får höra talas om att hugga handen av en tjuv tycker att det är omänskligt att göra så. Men om man ska bedöma en lag måste man se på den i ljuset av dess effekter på samhället, inte på vilka intryck den kan ge.
Faktum är att de flesta av de lagar som i det här sammanhanget kan tyckas vara mänskliga, får i re-aliteten omänskliga effekter och resultat. Till ex-empel så dödas tusentals oskyldiga människor varje dag runt om i världen vid väpnade rån. Dessa tusentals oskyldiga män, kvinnor och barn faller offer för någons våghalsighet. Och det är något som hade kunnat avsevärt begränsats och förmins-kats om straffen hade varit hårdare mot tjuvar och mördare.
Faktum är att de som dödas vid väpnade rån tillsammans med de tjuvar som handhuggs i de länder som tillämpar islamiska Shari’a är anmärk-ningsvärt mindre än de som dödas av väpnade rån i länder som tillämpar andra "världsliga" lagar. Inte en enda incident har under de denaste tio åren rapporterats från t.ex. Saudi Arabien , medan hundra tals incidenter rapporteras dagligen i U. S. A.
Det skulle troligen visa sig att de "omänskliga" lagarna får mänskliga resultat och effekter på sam-hället. De "mänskliga" strafflagarna i sin tur visar sig ha en oerhört omänsklig effekt på samhället.
· - De islamiska lagarna skyddar dessutom inte bara oskyldiga från att falla offer för tjuvar och mördare. De skyddar också individen från att ta steget att bli rånare och mördare. Med andra ord - dessa lagar hjälper till att förhindra att den oskyl-dige blir en brottslig samtidigt som de hjälper till att förhindra att andra bli offer för brottslingarna.
· - Dessa lagar kan hur som helst bara till-lämpas under islamiska förutsättningar. En tjuv kan bara straffas om den islamiska staten har kun-nat garantera honom en skälig levnadsstandard. Den man som rånar för att kunna överleva eller fö-da sin svältande familj betraktas inom islam som ett offer snarare än en lagbrytare.
Otrogenhet anses utgöra ett större hot mot den sociala tryggheten och individens frid än t.ex.
rån. Och så länge straffen ses som ett medel att före-bygga är det naturligt att ha
lagar som straffar den otrogne hårdare än tjuven.
Nu ska man inte tro att alla otrogna i dagens samhälle kommer att dömas till döden så snart
is-lam tillämpas. Nej, man kan faktiskt räkna med att ingen, eller ytterst få män och kvinnor,
kommer att vara otrogna när samhället antar denna restriktiva lag. Detta gäller när islams
lagar tillämpas till-sammans med andra islamiska förhållanden som skapar ett samhälle baserat
på disciplin och kysk-het.
Även i detta sammanhang är de som dödas av en svartsjuk man, hustru, älskarinna eller pojkvän i vilket "värdsligt" samhälle som helst, anmärk-ningsvärt fler än de otrogna som avrättas på grund av tillämpning av islamisk lag. Inte en enda inci-dent har under de senaste tio åren rapporterats från t.ex. Iran, Saudi-Arabien och Pakistan.
· - Den lag som dömer den otrogna till döden kan bara tillämpas under hårda restriktioner. T.ex. när fyra män vittnat med all säkerhet att de sett själva akten.
· - Det hör också till saken att sådana lagar är tänkta att tillämpas under islamiska förhållanden. Det innebär samhällen där bl. a. Anledningen till sexuell upphetsning eller erotik är strikt begränsad på allmänna platser.
Människan väsentliga frihet ligger i hennes rätt att välja det budskap hon tror på. Om en människa frivilligt väljer ett budskap när hon är medveten om deras förbud - då har hon utnyttjat den väsentliga friheten. Om man frivilligt följer islam, så har man medvetet valt vilka friheter som ska offras för att garantera andra friheter och rättigheter. Det finns inget tvång. Koranen säger: "..inget tvång i religio-nen"
Hur som helst så betraktas inte "rätt till fri sex och alkohol" som en rättighet eller en frihet inom islam. Det betraktas som band. Det är så för att de människor som befrias från sina begär är mer fria än de som fortfarande är slavar under sina begär. De tonåringar som t.ex. får rättigheter att börja rö-ka tidigt, de får inte någon frihet. Vad de i själva verket får är ett beroende av rökning.
En sann frihet ligger inte i, vilket man ofta tror, att man väljer ett eller flera av många tillgängliga alternativ. Den sanna friheten ligger i att man en-dast får välja bland sådana alternativ som gör att man även i fortsättningen kan vara fri och förmå-gan att både ta till sig och förkasta. Islam strävar efter att befria människan från lustar och begär som häller henne fången och tvingar henne att för-söka tillfredsställa dem resten av livet. När man har upplevt fri sex och alkohol kan man bli så bun-den till det att människan ibland kan riskera fa-miljens lycka och sitt eget bästa för att tillfreds-ställa dessa behov.
Det som ligger i denna "frihet" är inte frihet utan faktiskt motsatsen - men klädd i frihetens klä-der. (Läs mer om människans behov och lycka i frågorna nr. 14 och 15.)
Det finns inte en enda religion i världen som har kunnat få slut på krigen mellan människor.
Med tanke på detta är det kanske klokare att fråga sig om det inte är realistiskt och mer
mänsk-ligt att ha lagar som organiserar de oundvikliga krigen?
Faktum är att det är en mer mänsklig attityd att ha lagar som organiserar krigen för att minimera dess negativa effekt än att inte ha sådana lagar.
Alla religioner förespråkar antagligen fred och det framhäver också islam. Men att förespråka fred är något annat än att helt vända krigsfrågan ryg-gen. När en religion förnekar krig kan man inte sä-ga att den faktiskt uppnår fred. Vad som händer är att religionen inte tillför någon lära som kan göra kriget mer mänskligt.
I vilket fall som helst är det lagliga kriget i is-lam ett försvarskrig. Varje krig som utgör en fient-lig aktion riktat mot andras territorium, förmögen-het, liv eller frihet är förbjudet i islam. Och vise versa är varje krig som försvarar människans ter-ritorium, förmögenhet, liv eller frihet ett tillåtet krig om det utkämpas med lagliga medel.
Som tidigare nämnts (I frågan nr. 30) ska ett oundvikligt krig utkämpas med ansvarskänsla och inte drivas på av hat eller hämndbegär. Fångar, skadade, döda och civila ska - såväl som egen-dom, naturtillgångar, miljö och heliga platser - be-handlas med största respekt.
-Man resonerar ofta på det sättet när man diskuterar den muslimska kvinnan. Men ofta
använder man, på ett felaktigt sätt, olika mått när man talar om, och jämför,
kvinnors sätt att klä sig på allmän plats.
En naken kvinna på t. ex. Sergels torg i Stockholm betraktas som en dum eller sjuk kvinna. Men en muslimsk
kvinna i sin islamiska dräkt på samma ställe betraktas som en förtryckt kvinna.
Här använder man inte samma mått - vilket man borde göra - utan två olika mått:
Ett med vilket man mäter kvinnans frihetsgrad och ett annat med vilket man bedömer kvinnans intelligens.
Detta gör man trots det faktum att hur mycket kvinnan visar eller täcker av sin kropp sällan har
med vare sig frihet eller klokhet att göra. I ett fritt, öppet och mångfaldigt samhälle som
det svenska samhället handlar det främst om övertygelse.
Men låt oss börja med att diskutera det mått som är aktuellt i den här frågan,
d. v. s. Det mått med vilket man mäter kvinnans frihet. Låt oss säga att den muslimska kvinnan
som dök upp på Sergels torg inte är fri därför att hon täcker alldeles för
mycket av sin kropp. Med samma mått skulle den vanliga svenska kvinnan på samma torg ha större
frihet eftersom hon visar mer av sin kropp. Det leder till slutsatsen att den nakna kvinnan är den som har
mest frihet - men det är det ändå ingen som tror på. I vilket fall som helst leder detta
mått och denna argumentation till följande fråga: Varför tar inte den vanliga svenska kvinnan
av resten av kläderna och blir ännu mer fri? Varför accepterar hon en ofullständig frihet?
Om vi däremot använder det andra måttet med vilket man mäter kvinnans intelligens, så
säger man oftast att den kvinna som dyker upp helt naken på Sergels torg är antingen galen eller
dum. Då kommer vi fram till att den vanliga svenska kvinnan som i alla fall har en del kläder på
sig är klokare än den nakna kvinnan och att den muslimska kvinnan, som har ännu mer kläder
på sig, är klokast. Detta mått och denna argumentering skulle också leda fram till några
frågor: Om det är dumt att gå naken och klokt att ha så mycket kläder på sig
som den vanliga kvinnan har - varför då inte ha ännu mer kläder på sig, som den muslimska
kvinnan, för att vara klokare?
Faktum är att det inte är frågan om vare sig frihet eller intelligens. Det är fråga
om övertygelse. Vad man bör göra för att vara rättvis och förnuftig i denna fråga
är att bedöma om kvinnans övertygelse i det här fallet är rätt eller fel, logisk
eller ologisk, praktisk eller opraktisk - inte om kvinnan har större eller mindre frihet.
Den muslimska kvinnan på Sergels torg är klädd som hon är därför att hon är
övertygad om att hon gör rätt, inte därför att hon är tvungen. Om hon i denna fråga
skulle vägra lyda islam skulle hon sannolikt bemötas med båda förlåtelse och skydd av
det demokratiska systemet i Sverige.
Någon kan säga att islam tillåter mindre exponering av kroppsdelar än demokratin och därför
är kvinnan friare i en demokrati än i islam. Så kan man säga, men man bör samtidigt fråga
sig: Varför strävar vi inte efter en alternativ demokrati som ger en större frihet och gör
båda möjligt och accepterat t. ex. gå naken på Sergels torg? Varför tar inte jag själv
det första steget mot en sådan, större, frihet? Varför ser jag fortfarande negativt på
ett sådant initiativ?
Såsom det framgick tidigare är det övertygelse det handlar om och det är själva övertygelsen
som bör diskuteras och inte frihetsgraden. Då är frågan:
- Varför är detta sätt att klä sig på så övertygande?
Ett vanligt svar hos en muslimsk kvinna skulle vara: I första hand därför att den Gud som skapade
människan och vet hennes bästa har sagt så. Men också därför att det "världsliga"
synsättet på denna fråga är så motsägelsefull.
Den världsliga synen är så föränderlig. Den rör sig hela tiden från konservatism
till dess motsats och vise versa. När man t. ex. koloniserade den heta Afrikanska kontinenten, betraktade
kolonisatörerna de afrikanska kvinnorna som primitiva eller t. o. m. barbariska när de bland annat visade
kroppsdelar som man i dag exponerar på kolonisatörernas stränder. Hade kolonisatörerna rätt
då? Eller hade afrikanerna rätt? Och hur länge kommer det att dröja innan man anser att det
är gammaldags eller barbariskt att inte exponera dessa kroppsdelar även på allmänna platser
och inte bara på badstränderna?
Det kanske aldrig blir så, eller det kanske dröjer ett tag innan det blir så, men det finns inte
heller något som säger att inte utvecklingen kan gå i motsatt riktning och att majoriteten snart
bjuder på en attityd som nu betraktas som reaktionär och gammaldags (Se hur skiftande är attityden
i abort frågan i olika samhällen).
Det finns många exempel på sådant som kan anses vara anständigt ena dagen och tillbakasträvande
nästa dag, eller att sådant som kan vara primitivt och vulgärt ena dagen blir lagom och modernt
till nästa dag. Men låt oss ta ett hypotetiskt exempel: Om en man i dag skulle tvinga sig själv
in i kvinnornas omklädningsrum på ett badhus skulle han med största sannolikhet mötas av rättsliga
efterföljder för olaga intrång.
Han anses då vara en fridstörare. Men hur länge skulle det dröja innan segregationen i omklädningsrum
anses motarbeta kvinnornas frihet?
Man vet aldrig, och det värsta är att man - utan religiösa ramar - inte har någon mått
med vilket man kan säga vad som är rätt eller fel i detta sammanhang. Är det rätt eller
fel i dagens samhälle ha separata omklädningsrum? Om det är fel, varför inte ta steget och
stoppa segregationen i omklädningsrum? Om det är rätt, varför skulle inte segregation i simbassängen
också betraktas som rätt, som islam menar? Var går gränsen mellan vad man får se på
dessa ställen av det motsatta könets kroppar och vad man inte får se? Vem avgör det och enligt
vilka principer?
En muslimsk kvinna kan säga så här: Jag kan inte betrakta andras föränderliga, och inte
så sällan motsägelsefulla, idéer och teorier, traditioner och vanor som slutgiltiga utgångspunkter
för vad jag idag bör eller inte bör ha på mig. Ge mig sakliga och logiska svar på åtminstone
de frågor som har ställts här, innan ni kräver att jag ska vända min tro ryggen. Den
muslimska kvinnan kan också säga: Min frihet är större när jag väljer min dräkt
i enlighet med mitt förnufts övertygelse, än den frihet som den "fri" kvinnan har; hon
väljer sin dräkt främst i enlighet med vad hennes - eller mannens - lust och begär dikterar.
